Persepone och draken

Persepone står vid Nilens strand och blickar ut över floden. Där på andra sidan ligger Faraos palats, den mäktigaste platsen i hela Egypten. Marken sägs vara helig och förbjuden att bestiga för vanliga människor. Men Persepone är ingen vanlig människa. Natten hon föddes vaknade den stora draken som sovit djupt under sanddynorna i flera hundra år. Persepone tvekar en stund innan hon sticker ner sin bara fot i vattnet. Det kunde väl inte vara så farligt att bara korsa floden och sen gå tillbaka igen? 

Alla sagokalendrar >>

Kapitel 1persepone_och_draken

Persepone insåg tidigt att det var något märkligt med henne. När de andra barnen lekte vid floden fick de alltid massor av myggbett som kliade och gav stora röda märken på hela kroppen. Men för Persepone blev det aldrig några bett. Myggorna höll sig borta från henne. Det var nästan som att hon hade en osynlig sköld runt sig som gjorde att de inte lyckades komma nära henne.

En dag frågade hon sin mamma:
– Mamma varför får jag aldrig några myggbett? Alla andra jag känner är helt rödprickiga av alla bett.

Mamma gick fram och slog sig ner bredvid Persepone där hon satt på marken och ritade med en liten träpinne i sanden.
– Det är för att myggorna bara gillar blod från vanliga människor.
– Vanliga människor? Vad menar du med det? undrade Persepone. Jag är väl en vanlig människa?
– Nej, Perspepone, sa mamma sakta och såg strök henne över håret.  Du är en ovanlig människa.
– På vilket sätt är jag ovanlig då?
– Någonting hände samma natt som du föddes. Någonting som för alltid kommer påverka ditt öde, sa mamma och sträckte sig fram för att ta träpinnen som Persepone lagt ifrån sig.

Hon började rita i sanden.

– Den natten när du föddes för 10 år sen hördes ett kraftig muller från jordens inre och marken började skaka. Flera sanddynor försvann och andra skapades. Åldermannen i vår by tog sig upp till den högsta punkten, sa mamma och pekade på den stora sandkullen där Perspepone brukade leka när hon var mindre.

Persepone kröp upp i sin mammas knä.

– Berätta mera, mamma, sa hon och lutade sitt huvud mot sin mammas axel.
– Alla i byn samlades vid sanddynans fot och åldermannen talade med hög stämma över de församlade.
– Det han sa var något som vi alla hade mycket svårt att förstå.
– Vad sa han? undrade Persepone med iver i rösten.
– Han hade en stor trästav som han stötte ner i sanden med och sa: ”Nilens drake har vaknat”. Från folkmassan nedanför hördes ett mumlande. Vad menade han egentligen? Trodde han på allvar att det var en drake som orsakat allt mullrande och jordens skakningar?
– Ja varför trodde han det?
– Han pekade på kullen som fortsatte längre bort mot horisonten och om man tittade riktigt noga så såg det nästan ut som att det var ryggen på en drake.
– Ser ni drakryggen? sa åldermannen. Kan ni se hur han vilar i sanden? Enligt sägnen var han ute och flög här över öknen när han plötsligt kände en stor törst. Han tittade ner och såg en stor sjö framför sig. Den såg helt ljuvlig ut så han störtdök rakt ner för att svalka sig i den. Men det var ingen sjö han sett utan bara en hägring som skapades av hettan och all sand. Så han kraschlandade här och nådde aldrig fram till Nilens vatten för att släcka sin törst.
– Vad sorgligt, sa Persepone
–  Ja, sa mamma och strök sin dotter över håret.
–  När åldermannen slutat prata sänkte sig plötsligt sanddynorna som sett ut som en drakrygg, de jämnades med marken. En kort stund senare rämnade vår hydda där du låg i en vagga. Taket gick i två delar.

Persepone tittade på mamma. Hon älskade hennes sagor. Det var fint av henne att hitta på en saga om en drake för att förklara varför hon kände sig annorlunda.

– Åldermannen var övertygad om att draken flugit ut genom taket på vår hydda men jag sa till honom att det vore omöjligt för då hade vi sett den. Men enligt åldermannen kan drakar göra sig väldigt små om de vill. Hur som helst, när mullrandet slutat satt det en mygga på väggen som var alldeles grön om kroppen, sa mamma sakta.
– Jaha? sa Persepone och tittade med stora ögon på sin mamma.
– Ja den satt på väggen alldeles bredvid den lilla vaggan där du låg och sov. Vid ett kort ögonblick lämnade jag dig själv inne i hyddan för att gå och hämta in vatten. Under den tiden lyckades myggan sticka dig.
– Hur vet du att den stack mig om du inte var där?
– Det vet jag för att när jag kom tillbaka in igen så satt myggan på din axel en liten stund innan den flög iväg. Kvar på din hud hade det blossat upp ett stort myggbett och en droppe av nåt grönaktigt. Jag torkade bort det gröna men såg att lite av det sipprat ner i myggbettet. Direkt därefter slog du upp dina bruna ögon och tittade på mig. Och där i det svaga skenet från stearinljusen såg jag att dina ögon fått ett litet grönt stänk i sig. Din pappa och våra grannar sa till mig att jag var löjlig och att du alltid haft lite grönt i dina ögon. Men en mor känner till sina barns ögon utan och innan. Jag vet att det inte fanns nåt grönt i dem när du föddes.
– Så du tror att det är därför myggorna undviker mig alltså? För att de tycker att blodet inte är som vanligt utan mer som av en drake? sa Persepone.
– Ja det är den enda förklaringen jag kan komma på, sa mamma och reste sig upp från marken.

Persepone såg efter mamma när hon gick in. Historien kunde ju omöjligen vara sann, hennes mamma hittade ofta på helt otroliga historier. Men det var en bra saga ändå, tänkte hon.

– Förresten, var nånstans blev jag biten av den där myggan? ropade Persepone efter sin mamma.
– I vänster armhåla, ropade mamma tillbaka.

Persepone lyfte sin vänstra arm och studerade huden. Såklart att det inte var nåt där, hennes mamma hade ju ändå bara hittat på allt. Först såg huden helt normal ut under armen men när hon kisade med ögonen och tittade riktigt noga hittade hon ett litet märke. Hon satte sig närmare ljuset. Svagt men ändå så att det gick att uppfatta, såg hon hur märket skiftade i grönt.

Så här beställer du

”Persepone och draken” är den fjärde delen i serien om Den magiska kameran. Den är en direkt fortsättning av Faraos ring. Sagan riktar sig till barn mellan 9-13 år, kostar 100 kronor och innehåller skattjakter med förslag på presenter (3 st plus en valfri på julafton) att inhandla på fasta dagar.

Skicka ett mail till anna@storytella.se och meddela vilken av våra kalendrar du vill beställa. I svaret från oss får du info om betalning. Vi tar swish. Kalendern mailar vi till dig i wordformat så du kan skriva ut den själv utan att behöva hämta ut den någonstans.

Andra sagokalendrar du också kan välja

Den magiska kameran

Mysteriet med den gråtande statyn

Faraos ring

Stenen från rymden

Resan till Glömskans land

Jakten på den förtrollade staven

 

Annonser